Rädla-oro-svartsjuka

Visst är det konstig hur bra en människa kan dölja hur man egentligen känner? Man kan vara hur långt nere på botten som helst men ändå spela jätte glad. Det är som att man vill vara glad, men man har en ständig oro i kroppen som gör så att man går runt med en klump i magen som aldrig far bort. Oron kan bero på hundra olika själ, till exempel svartsjuka eller rädsla.

Jag tog just upp de två exemplena eftersom det är de två orona som jag under de senaste halvåret har burit på. Svartsjuka av att något alltid är bättre och snyggare än mig, och rädslan av att tappa vänner och att inte räcka till. Dessa två orona har gnagit inne i min mage och i mitt huvud konstant i ett halv år och jag tror inte att det har varit en enda dag som jag inte har tänkt på det. Jag går ständigt runt och tror att jag kommer att tappa en vän. Jag går runt och tänker att jag aldrig räcker till, ibland får jag även känslan av att jag är någons andrahandsval när deras förstahandsval inte är tillgänglig.

Svartsjuka kan vara bland de värsta känslorna som man kan uppleva. Klumpen som man får i magen när man ser någon snyggare kolla in den killen som man vill ha. Den klumpen i magen suger åt all glädje och aptit och man sitter där som en zombie. Man känner hur klumpen bara växer och hjärtat slå snabbare.

Rädslan av att tro att man kommer få ännu fler påhopp om sitt utseende har gjort att jag inte längre vågar gå in på min egna blogg eftersom det är där de kommer. Rädslan av att veta att det finns folk där ute som inte alls tål mig är förjävlig.

Rädslan av att göra folk besvikna och missnöjda gör så att jag inte vågar säga nej.

Jag mår inte bra av att gå in på min blogg. Den väcker otroligt många hemska minnen från i höstas som jag har försökt att handsaks med. Min blogg kommer att vara kvar, men den kommer att vara iprincip orörd. Tack.

RSS 2.0